gamla hunden

25 november -06: Den här sidan är en kärleksförklaring till vår nu levande äldsta tik Bisse, 12,5 år som ännu är frisk och pigg och med syn och hörsel i behåll.

Känner en stor tacksamhet för de avkommor hon lämnat och som de i sin tur lämnat. Bisses äldsta dotter Sannie är nu 9,5 år, frisk och pigg - även hon är förstås speciell:-)) - ja, varje hund är ju unik med sin egen personlighet kombinerat med det rastypiska.

Bisse har alltid varit speciell, inte bara för att hon är ur vår första kull. Hon har en sån lyhördhet och är så kommunikativ. Jag hör hennes glada svans dunka mot golvet där hon ligger och hon hör att vi nämner hennes namn... Jag ser henne lycklig komma springande efter att ha tagit sig en tur i skogen på egen hand då hon följt ett spår....När husse tar på sig joggingkläderna tjuter hon av glådje, hon vet att hon ska få följa med ut på skogsvägarna.... och i "sin glans dagar" kunde det bli 1 - 2 mil....Det är hon som fått mig att vilja fortsätta med uppfödarlivet även då det ibland varit strävsamt. Hon har givit mig lust att vilja sprida den glädje det är att leva med cocker....och på den vägen är det!

Vill också dela med mig av den erfarenheten så att de nya valpägarna förstår att ta tillvara den tid de kommer att ha med sin hund. Ett hundliv är ju alldeles för kort, även när/om de får leva hela sitt liv...

Måste börja med att citera Anders Hallgrens förord till boken som berör på djupet de känslor man känner igen och upplever med sin gamla hund:

"Det är något alldeles speciellt med äldre - av alla djurslag inklusive oss människor. De har ett lugn, en mognad och en säkerhet som inte pockar på för att synas och märkas och de utstrålar värdighet och vishet som samlats under ett långt liv.

Jag kan inte låta bli att respektera och beundra den äldre hunden. Den har formats till en sådan unik personlighet och det märks inte bara i beteendet - det syns i den tålmodiga blicken, i rörelserna och i de grå stråna runt nosen. Det är när man ser det som man inser så kort ett hundliv är. Alldeles för kort.

Tidigare brottades man med valpens rumsrenhet och bitande på saker, sen var det den vilda unghundens olika småproblem, som svåriheter med inkallning och det ständiga dragandet i kopplet. Sen kom perioden med kurser; lydnad, agility, kantarellsök och allt som man kunde gå.

När sen år lades till år och hunden märktes allt mindre, kom perioden när man så lätt glömde, inte riktigt hann med och drogs med ett ständigt dåligt samvete. Men så kom ju de där grå stråna, förändringen i ögonen och hundens vikt började bli ett problem. Och var det inte en lätt hälta man kunde se på morgonpromenaden?

Då kom oron. Oron för att ens bästa vän började bli gammal. Man räknar. Ett hundår är i genomsnitt sju människoår. Men då blir ju min hund......Plötsligt slås man av hur kort ett hundliv egentligen är. Man hittar på ursäkter för sig själv och sin hund för att man inte fortsatt vara så aktiv som förut, men de ursäkterna tonar bara ut i en tom rymd och läggs som en sten på samvetet. Varför har hunden inte sagt något om att den vill ha längre promenader och flera kurser. Sökkursen var ju så kul.....

Men hundar säger inte något, kräver inget, de bara anpassar sig och finner sig i och kliver åt sidan för den snabbare människotrafiken.

I vår stressiga värld, till bredden fylld med plikter och måsten, tänker vi inte lika mycket på dem som inte kräver. De äldre har ju en mängd behov de också, men just för att de inte pockar och kräver, blir det så lätt att sätta dem åt sidan när tillvaron blir för jäktig.

Därför är det viktigt att de äldre hundarna får en egen bok, så att hussar och mattar får stöd och vägledning i vad de kan göra. Och får reda på vilka behov som deras äldre hundar har och hur man på enkla sätt kan tillfredsställa dem."

December -06: Bisses syster Ramsa från vår första kull, är nu alltså 12,8 år och minst lika pigg som sin syster:-)

Hennes matte skriver"Äter massor och promenerar i timmar i skogen. Fortfarande leker hon gärna när hon träffar hundkompisar som hon gillar. Hon är lydig och superbra med barnen. En riktig toppenhund fortfarande alltså!"

23 maj -07 på eftermiddagen: Denna vackra majdag visar sig bli Bisses (MC Bisse) sista.......

Bisse har under en tid haft ett par snabbt växande bölder på mage-bröstskorg som man inte opererar vid hennes ålder. När nu idag en böld sprack upp så insåg vi i samråd med vår veterinär att det bästa för henne var att få somna in och det gjorde hon i kretsen av familjen så lugnt och stilla.....

Vi är tacksamma för att du aldrig behövde lida utan att du fick vara igång ända till sista dagen.....

Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder himlen och jorden.När husdjur dör, kommer de till en plats bortom Regnbågsbron.Där finns kullar och dalar med mjukt gräs där våra vänner leker tillsammans hela dagarna.Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat, härliga träd för fåglarna att vara i och solsken som håller dem varma.De gamla och sjuka djuren blir unga och friska igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran.Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt flyger han över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.Sen korsar ni Regnbågsbrron tillsammans för att aldrig mer skiljas.

OBS! Åldersgränserna för de olika perioderna kan variera från hund till hund, speciellt under den senare delen.

0 – 2 veckor	Mat, värme och skydd är det väsentliga. Viktigt att valparna och tiken har lugn och ro.
2 – 3 veckor	Kroppen och sinnena utvecklas mer och mer, valpen upplever sinnesstämningar. Valparna känner och kan ta intryck av eventuell skräck, aggressivitet och liknande hos modern.
21:a dygnet	Präglingen och den sociala anpassningen börjar.
3 – 5 veckor	Prägling = valpen identifierar sig med arten, valparna är positiva och nyfikna och börjar leka. De börjar äta annat än modersmjölk. Det är viktigt med daglig, cirka 15 minuter, enskild mänsklig kontakt.
5 – 7 veckor	Valparna börjar bli mer intresserade av jaktlekar. De ger sig gärna ut på små upptäcktsfärder. Under denna tid är det bra för valparna att få träffa vuxna snälla hundar.
7 – 12 veckor	Ledarprägling. Ökad flykttendens. Valpen börjar få minnesbilder = mer bestående inlärning sker. Dominansförhållanden i flocken utvecklas mer och mer. Det är viktigt att den som senare ska ta hand om dressyren dagligen gör något meningsfyllt med valpen.
12 – 16 veckor	Produktionen av könshormon ökar vilket gör att valpen försöker klättra på rangskalan. Erfarenheten får allt större betydelse. OBSERVERA förhållandet till eventuella barn eller liknande i familjen.
16 v – 7 mån	En lugn period som lämpligen tas tillvara för inlärning. Den lydnad som man lär in under denna period är till nytta vid dominanshandlingar senare.
7 mån – 10 mån	Fysisk könsmognad = klättrar på rangskalan. En ålder där en hel del problem kan uppstå, speciellt i samband med ökad självständighet.
10 – 17 mån	En lugn period som är mycket lämpad för dressyr.
17 – 22 mån	Psykisk mognad = klättrar på rangskalan. Aggressivitet mot både hundar och människor är relativt vanlig. Det är viktigt att innan denna period ha befäst sitt ledarskap med god kontakt och lydnad.

Det är lätt att bli lyrisk när man lever med cocker........